Nu är ju jag färgad… men är det inte ett jäkla drag på allsvenskan? Vi har Fahlanders Örebro som borde ge varenda elitserielag som riskerar att hamna i kvalserien panikångest. Malmös misslyckande som hela Sverige på något sätt engagerat sig i. Lekasand som sparkar tränare när det går bra och sen går det katastrof illa.
Det finns till och med mer stjärnglans i allsvenskan än i elitserien. Elitserien har bättre spelare men allsvenskan har större profiler. Profiler som berör. Ta Conny Stömberg tex. Det pendlar ju mellan antabus och Skuggan Nillson assist och han är knappast blyg. Den killen har åsikter om det mesta. Linus Klasen bäst betalda spelaren i hela landet. Trollar på isen i sina bästa stunder och öppnar munnen oftare än vad han borde. Västerås Mårtensson har ju gjort en skön matchreklam mot Leksand där han smular sönder knäckebröd. För övrigt är han troligtvis den bästa Svenska fightern i landet och jag kan fortsätta bygga på den här listan med namn från i princip varenda lag.
Igår satt hela journalistkåren och följde Sundsvall-Malmö. Bara det är sjukt.
Allsvenskan är glödhet! Elitserien känns ljummen på något sätt. Det snackas om farliga tacklingar, skadade spelare och formsvaga flopplag…. men å andra sidan är jag helt klart färgad. Men i min bok är allsvenskan Rock n’ Roll och elitserien opera. Vad tycker ni?
